Kapitel 1
Det var en gång en katt som hette Tusse. Han sprang och sprang över en äng. Han njöt av vinden genom pälsen och hur marken for fram under hans fötter. Efter att ha suttit instängd i en bil i flera timmar tyckte han att det var på tiden att få springa av sig. Långt därborta kunde han se sitt kattsyskon leka. Tusse styrde stegen mot den andra katten. Den hade samma färg och såg lika stor ut som kattsyskonet. Ju närmre Tusse kom den andra katten desto oroligare blev han. Plötsligt såg katten så stor ut och den var inte alls så lik kattsyskonet som han först hade tyckt. Ändå ropade Tusse efter sitt syskon: “Brorsan!”, ropade Tusse. Den andra katten vände sig om och såg på Tusse. “Va?”, sa den andra katten, “Jag är inte din brorsa! Vem är du lilla pysen? Det här är mitt revir och du ska passa dig noga. Håll dig borta!”
De båda katterna nosar på varandra. Plötsligt inser Tusse att han har kommit ifrån sin familj och att han är vilse. Tusse blir jätteledsen och börjar gråta. Han smyger undan från den stora katten och kurar ihop sig under ett träd, där han till slut somnar av utmattning. I sömnen drömmer han om sin familj. Om sin kattmamma och alla syskonen. Han drömmer om hur en människofamilj kommer på besök och väljer ut honom själv och ett syskon. Människofamiljen köper de två små kattungarna och för dem med till ett nytt hem. Tusse trivs och är glad över sin nya matte och husse. När Tusse vaknar tror han först att han är hemma men inser snabbt att det bara var en dröm. “Fanta också!”, tänker Tusse, när det dessutom börjar regna och hans mage kurrar.
Han börjar gå mot ett hus som påminner om hans eget hus. Då får han se ett okänt djur krypa i gräset. Det är en huggorm men det har Tusse ingen aning om för han har aldrig sett en sådan. Han går fram och nosar på ormen och blir nästan biten på kuppen. “Hoppsan, här gäller det att passa sig!”, tänker Tusse, och skuttar iväg.
Då kommer en flicka ut ur huset. Hon heter Fanny och bor i huset. När hon får syn på kattungen upptäcker hon att den inte har något halsband och då förstår Fanny att det rör sig om en bortsprungen kattunge. Hon tar upp kattungen och börjar gå mot vattentornet som finns i Valla. Hon hoppas på att träffa sina kompisar för att be dem om hjälp att hitta kattens ägare. Halvvägs till vattentornet träffar hon Viktor och Emil. De är ute och testar sina coola cyklar. När Fanny berättar om katten blir de bekymrade och de bestämmer sig för att gå hem tilll Viktor för att ta kontakt med flera kompisar. På vägen dit kommer först Viktoria cyklande. Hon var egentligen på väg att uträtta ett ärende till sin mamma men ringer hem och frågar om hon får följa med kompisarna istället. Kort därefter kommer Andreas och Felix cyklande. Felix berättar att hans grannar har tappat bort sin katt. Hoppet väcks till liv hos kompisarna att de kanske har löst mysteriet med den bortsprungna katten. När Felix ser närmare på katten konstaterar han att det inte är grannarnas katt. När de alla har tagit sig hem till Viktor så ringer de runt och snart har även Carl-André, Elsa, Jesper och Cornelia kommit för att titta på den lilla kattungen.
“Vad ska vi göra?”, undrar Fanny. “Vi sätter in en annons i tidningen”, säger Jesper. “Den kan få bo hemma hos mig så länge”, säger han. Det tycker kompisarna är en väldigt bra idé. Men Tusse känner sig inte hemma. Han vill ut ur huset och leta efter sin familj. Under natten smiter han ut genom ett öppet fönster. Han strosar genom Valla samhälle, vilse och lite ledsen. Plötsligt passerar han en bil som han tycker att han känner igen. Det sitter någon inne i bilen men Tusse kan inte se vem det är. När bildörren öppnas och personen kliver ut springer Tusse snabbt som blixten in i bilen och gömmer sig i baksätet under en gammal filt. Snart stängs bildörren igen, motorn startar och bilen kör iväg. Lilla Tusse darrar i baksätet och har ingen aning om var han är på väg.
/ BOOKworms i Valla, Katrineholm Det var en gång en katt som hette Tusse. Han sprang och sprang över en äng. Han njöt av vinden genom pälsen och hur marken for fram under hans fötter. Efter att ha suttit instängd i en bil i flera timmar tyckte han att det var på tiden att få springa av sig. Långt därborta kunde han se sitt kattsyskon leka. Tusse styrde stegen mot den andra katten. Den hade samma färg och såg lika stor ut som kattsyskonet. Ju närmre Tusse kom den andra katten desto oroligare blev han. Plötsligt såg katten så stor ut och den var inte alls så lik kattsyskonet som han först hade tyckt. Ändå ropade Tusse efter sitt syskon: “Brorsan!”, ropade Tusse. Den andra katten vände sig om och såg på Tusse. “Va?”, sa den andra katten, “Jag är inte din brorsa! Vem är du lilla pysen? Det här är mitt revir och du ska passa dig noga. Håll dig borta!”
De båda katterna nosar på varandra. Plötsligt inser Tusse att han har kommit ifrån sin familj och att han är vilse. Tusse blir jätteledsen och börjar gråta. Han smyger undan från den stora katten och kurar ihop sig under ett träd, där han till slut somnar av utmattning. I sömnen drömmer han om sin familj. Om sin kattmamma och alla syskonen. Han drömmer om hur en människofamilj kommer på besök och väljer ut honom själv och ett syskon. Människofamiljen köper de två små kattungarna och för dem med till ett nytt hem. Tusse trivs och är glad över sin nya matte och husse. När Tusse vaknar tror han först att han är hemma men inser snabbt att det bara var en dröm. “Fanta också!”, tänker Tusse, när det dessutom börjar regna och hans mage kurrar.
Han börjar gå mot ett hus som påminner om hans eget hus. Då får han se ett okänt djur krypa i gräset. Det är en huggorm men det har Tusse ingen aning om för han har aldrig sett en sådan. Han går fram och nosar på ormen och blir nästan biten på kuppen. “Hoppsan, här gäller det att passa sig!”, tänker Tusse, och skuttar iväg.
Då kommer en flicka ut ur huset. Hon heter Fanny och bor i huset. När hon får syn på kattungen upptäcker hon att den inte har något halsband och då förstår Fanny att det rör sig om en bortsprungen kattunge. Hon tar upp kattungen och börjar gå mot vattentornet som finns i Valla. Hon hoppas på att träffa sina kompisar för att be dem om hjälp att hitta kattens ägare. Halvvägs till vattentornet träffar hon Viktor och Emil. De är ute och testar sina coola cyklar. När Fanny berättar om katten blir de bekymrade och de bestämmer sig för att gå hem tilll Viktor för att ta kontakt med flera kompisar. På vägen dit kommer först Viktoria cyklande. Hon var egentligen på väg att uträtta ett ärende till sin mamma men ringer hem och frågar om hon får följa med kompisarna istället. Kort därefter kommer Andreas och Felix cyklande. Felix berättar att hans grannar har tappat bort sin katt. Hoppet väcks till liv hos kompisarna att de kanske har löst mysteriet med den bortsprungna katten. När Felix ser närmare på katten konstaterar han att det inte är grannarnas katt. När de alla har tagit sig hem till Viktor så ringer de runt och snart har även Carl-André, Elsa, Jesper och Cornelia kommit för att titta på den lilla kattungen.
“Vad ska vi göra?”, undrar Fanny. “Vi sätter in en annons i tidningen”, säger Jesper. “Den kan få bo hemma hos mig så länge”, säger han. Det tycker kompisarna är en väldigt bra idé. Men Tusse känner sig inte hemma. Han vill ut ur huset och leta efter sin familj. Under natten smiter han ut genom ett öppet fönster. Han strosar genom Valla samhälle, vilse och lite ledsen. Plötsligt passerar han en bil som han tycker att han känner igen. Det sitter någon inne i bilen men Tusse kan inte se vem det är. När bildörren öppnas och personen kliver ut springer Tusse snabbt som blixten in i bilen och gömmer sig i baksätet under en gammal filt. Snart stängs bildörren igen, motorn startar och bilen kör iväg. Lilla Tusse darrar i baksätet och har ingen aning om var han är på väg.
Kapitel 2
Tusse vaknar och upptäcker att han är alldeles ensam i bilen. Bilen står still nu. Det är ganska kallt. Tur att Tusse har en gosig gammal filt att värma sig med!
Vilket liv! Så många som pratar samtidigt! Tusse vill vara i fred men plötsligt är det en massa ansikten som trycks mot fönsterrutan. Bildörren öppnas och Nadja lyfter upp Tusse. Det verkar vara en snäll flicka. Hon håller i Tusse så försiktigt.
Vart i hela världen är vi på väg nu? undrar Tusse tyst för sig själv.
Tusse ser en stor och fin byggnad som tydligen heter Culturum. Konstigt namn för en byggnad! Den ser faktiskt ut som en enorm tårtbit med en rund topp ovanpå. Tusse och barnen går in på Culturum och barnen märker att Tusse är lite orolig. Katten förstår inte var den har hamnat. Barnen tar fram en karta över Sörmland.
‐ Här kisse! Du är här nu! säger Frida. Hon pekar ut Nyköping på kartan. Tusse ser att hon har nagellack.
Flera barn kommer fram och försöker lugna katten. Det är Alma och Julius och Vendela och Julia. De klappar Tusse om och om igen.
Men vad nu då? En sådan märklig figur!
‐ Det här är Viggo! berättar Diana.
Tusse förstår ingenting. Viggo verkar inte vara en vanlig katt.
BOOKworms? tänker Tusse. Aldrig hört talas om något sådant!
Om nu Tusse hade kunnat prata så skulle han ha frågat en hel del men nu är det som det är. Katter pratar ju inte. Tusse tittar omkring och ser barn och böcker och en väldig fin väggmålning. Är man katt så förstår man inte när man hamnar i en sagogrotta. Målningen var tydligen gjord av en konstnär som heter Tord någonting. Nygren var det visst. Och mycket snack är det på BOOKworms! Bra böcker, dåliga böcker…..
Nåja, Tusse bekantar sig med Viggo. Han är inte så konstig i alla fall. Bara lite grön.
Dags för fika! Inte illa. Mmm, Tusse får lite bröd.
Barnen undrar om Tusse vill ha lite pålägg men nej, Tusse är inte så kräsen.
BOOKworms i Nyköping
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar